Julsalong Arvika: Juryman

—Vad tänkte du när du blev tillfrågad att vara jury?

—Det är ett förtroendeuppdrag, alltså om man ber någon om att vara juryman, så har man väl en uppfattning att den personen kan välja ut bilder till en bra utställning.

—Vad tror du själv?

—Jag kan bara använda vad jag tycker och den erfarenhet jag har efter att ha tittat på konst och arbetat med det i 45 år.

—Efter vilka kriterier har du valt bilder?

—Jag ville välja sånt som passar på en konsthall. Det ska alltså närma sig begreppet konst, man ska ha kommit en bit på väg i sitt arbete, man ska göra saker som enligt mig berättar något, påverkar och säger något.

—Därmed är vi direkt inne på kärnfrågan – vad är konst?

— Just det. Utställningen består av mycket olika bilder och tekniker, realistiska bilder jämte mer naiva och abstrakta, foto, skulptur och textil. Konst kan vara allt det där. Materialet har ingen betydelse, utan det är hur man hanterar det och säger något.

—Men den person som har gjort ett verk kanske hade något viktigt att berätta, men det har inte sagt just dig något?

—Så kan det absolut vara. Men det är ju just jag som är juryman och jag måste gå på vad jag tycker. Jag har inte tänkt på vad publiken skulle kunna uppskatta.

—Det kan alltså betyda att du har sorterat bort alldeles lysande konst?

— Ja, så kan det vara.

—Tror du att du är typisk för dig själv – alltså man, vit, medelålders och medelklass?

— Förmodligen. Det är ju en sådan kulturell situation vi befinner oss i. Men jag har hållit utkik efter verk där det kändes som om personen ville något och hade en ambition att berätta.

—Kollade du namnen innan du valde bilderna?

—Nej.

—Kollade du efteråt på dem du hade valt ut?

—Ja.

—Hur blev helheten?

— Fin! En intressant utställning med en variation som jag tror blir bra. Jag hoppas publiken får en lika spännande utställning som det var att vara jury.